I dag
11°

Missa inte:

Peter Ekberg

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

SPEL. Sonys mest långlivade serie har länge trampat vatten utan att våga förnya sig själv, men nu är det ändring på den saken. Ridge Racer: Unbounded vänder på gott och ont upp och ner på det vi trodde att serien gick för och banar ny mark för licensen. Borta är de för serien så karaktäristiska bredsladdarna, och istället får vi ett Ridge Racer i Burnout-tappning.

Det hela känns egentligen helt osannolikt. Ridge Racer har alltid handlat om löjligt höga hastigheter och minst lika löjliga bredsladdar som trotsat alla fysiska lagar. När nu spelstudion bakom FlatOut får sitta bakom ratten är det en helt annan spelupplevelse vi får och det skriker billig Burnout-kopia lång väg. Skam den som ger sig dock, och efter att den första chocken hart lagt sig och jag kunnat svälja sanningen visar det sig faktiskt att Unbounded inte är ett spel helt utan kvaliteter, snarare tvärt om.

Unbounded utspelar sig i den fiktiva staden Shatter Bay. Trots att staden i sig erbjuder flera olika kvarter som har sina egna teman till viss del är det en ganska enformig och likartad plats vart man än vrider och vänder sig. Vissa hus används lite väl ofta vilket gör att det känns som ett hafsverk, men det är med handen på hjärtat ett lyxproblem eftersom man i stridens hetta är så fokuserad på att hålla sin bil på banan att dylika saker spelar mindre roll. I Unbounded handlar det nämligen inte om att styra fjäderlätta plastbilar genom hårnålskurvor som man tar i en enda lång sladd, utan det handlar minst lika mycket om att bokstavligt talat krossa sina motståndare och att demolera sin omgivning. Gärna i ljuv kombination.

Att krascha motståndare eller totaldemolera såväl byggnader som uteserveringar genererar nämligen i mitt favoritspelläge boost, en förmåga som när den väl används kan låsa upp nyttiga genvägar som tveklöst kommer att göra livet lite lättare. Förutom det ?vanliga? spelläget ovan som handlar om att ta sig först i mål finns även spellägen som handlar om att preja så många motståndare av vägen som möjligt innan klockan tickat ned till noll, men även Time Attack som bara går ut på att ta sig i mål i tid. Själv anser jag dock paradoxalt att Unbounded är som bästa när vrakdelarna flyger runt omkring mig och jag med gasen i botten jagar mina motståndare samtidigt som jag ser boostmätaren tömmas, och att det hela då gått så långt ifrån Ridge racerkonceptet rör mig inte i ryggen och jag välkomnar förändringarna med öppna armar.

Problemet som Unbounded får leva med är att det inte gör speciellt mycket nytt. Visst, för att vara ett Ridge Racer-spel är det en smärre revolution, men har man spelat Burnout innan, eller FlatOut för den delen så vet man ungefär vad man får. Trots att det i många fall känns som en blyg kopia av redan existerande spel tar det ett par modiga kliv framåt och ger serien en välbehövlig dos självdistans. Att man sen får med en baneditor som fungerar överraskande bra gör ju knappast saken sämre, och gillar man bara intensiv raring med destruktion på schemat finns det absolut ingen anledning att bojkotta Unbounded. Förvänta dig inget Ridge Racer-spel bara, för detta är så långt ifrån det man kan komma.

Publicerad: 26. april 2012 00:18

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare